Måndag
Godkväll alla debattglada läsare. Nu lämnar jag denna diskussion för sista gång men vill tacka för de konstruktiva kommentarerna jag fått. Vissa av kommentarerna var väldigt intressanta att läsa och vissa var mindre intressanta då jag inte höll med alls och blev nästan rent ut sagt frustrerad hur man kan tycka så, men så är det alla tycker vi olika och det kommer vi göra livet ut.
-
I kväll hade jag i alla fall mina gamla vänner Moa & Isabelle här, vi åt middag, fika med bulle och annat gott. Var mycket trevligt, i helgen tänkte vi ta en repris!
-
Synd
Tycker det är otroligt tråkigt att det blev så stor debatt av inlägget under och att folk börjar försvara sig själva som om jag har kränkt någon. Som jag skrev innan inlägget är jag neutral till ämnet och som jag också skrev tror jag också förskolan är en bra plats för barn. Förstår inte varför vissa av er började förklara er om att det faktiskt är en bra plats osv. jag har inte ens sagt något om att förskolan inte skulle vara det. Jag har heller inte sagt att jag skall vara hemmafru, jag skall sätta William på förskola men jag känner ingen press med att göra det så det kanske blir när han är 2,5-3 år istället för 1 år. William kommer få utvecklas och få all den stimulans en förskola ger men jag har ingen stress till det just nu eftersom vi ändå skall ha en till. Jag vill ha William hemma under föräldraledigheten med nummer två, enda anledningen till om vi skulle sätta honom på förskola är om vi får på vårt 1:a hands val där väntetiden är 2-3 år att få. Skulle vara dumt av oss att inte ta den då jag och säkert som många andra föräldrar vill att barnen skall vara på en trygg plats och man samtidigt får syskontur tills jag skall börja plugga till SSK.
-
Vissa av er är otroligt tykna när ni lämnar kommentarer som jag absolut inte förstår varför eftersom detta inlägg inte handlade om mina åsikter utan enbart ifrågasatte varför många mammor känner som dem gör. Även fast inte alla känner detta som jag ifrågasatte var det fortfarande inget som jag antog. Jag ville höra vad andra tror de beror på inte höra att jag inte ska fokusera mindre på andras liv eller att jag skall sluta tro att de som har sina barn på en förskola skulle älska sina barn mindre. Vissa av er har tagit detta allt för personligt och det var INTE det som var tanken, jag ville ha åsikter som var generella, inte åsikter som var att förklara hela ens uppväxt, familjesituation osv. Självklart vet jag själv att alla mammor gör det som passar deras familjesituation bäst men det finns också fall där folk skaffar barn för att sen ha dem på en förskola för att göra karriär och inte "ha barn" och nu menar jag inte "jobba från 8-17 utan jag menar jobba så mycket så man inte ens ger sina barn TID, inte ens ger sina barn föräldrar. Återigen är det så fruktansvärt tråkigt att folk ska ta åt sig så otroligt mycket, vad är det som kränker er? Jag skrev inte ens MINA åsikter bara ifrågasättanden som jag ville ni skulle besvara OPERSONLIGT, jag bad er inte om att rabbla upp anledningar varför NI HAR era barn på dagis. Nej det är synd att man inte kan skriva någonting utom sina vardagliga ting utan att folk skall känna sig kränkta sårade osv. Så hej och hå nu har vi avreagerat oss!
Godnatt!
Nu väntas sängen som är nybäddad med rena lakan som luktar äpple. Jag kommer slockna på direkten är super trött. Hoppas er helg vart mysig, synd att den alltid går så fort!
-
Förskolans måsten?
Innan folk läser texten vill jag bara poängtera att denna text inte skall låta som att jag försöker peka ut folk eller tycka dåligt om någon/ något. Detta är endast en reflektion som jag gått och funderat på och inte något som jag själv har ett bra svar på. Jag är helt neutral till ämnet och försöker inte skapa någon debatt , har som sagt bara skrivit ner det jag funderat på då jag hört och läst i många bloggar som skrivit saker om detta. Skulle vara kul om folk kan dela med sig av sina reflektioner och vad ni tror är orsaken.
-
Funderade idag och undrar om:
Vi har kommit till den punkten i samhället där vi som föräldrar måste inse att våra barn måste gå på dagis för att må bra/ få stimulans och allt vad det nu pratas om? Måste de gå på dagis för att utvecklas normalt och vara välbefinnande små varelser? Har vi nått den punkten där vi som föräldrar känner att vi inte räcker till och kan ge våra barn allt de behöver? Har en förskoleaspekt fått en större verkan i våra barns liv som gör att de blir bättre människor av att få den stimulansen den får just på en förskola? Har vi kommit till den insikten där vi inte klarar av att tillferedställa alla våra barns behov på egen hand eller handlar det mest om lathet, brist på engagemang och en ren bekvämlighet att vi som vuxna människor kräver egen tid? För var en man går idag pratas det som en självklarhet att hon och han skall väl börja dagis snart så hon eller han får det den behöver, men vadå det barnet behöver? Räcker inte jag som är förälder och vårdnadshavare till? Har vi som föräldrar insett att barnen har det bättre och roligare på en förskola än hemma eller är det bara så att vi slutat tro på oss själva? Tror vi som föräldrar att det är vårt fel och att vi gör en roll som dålig förälder om vi ser vårt barn ha tråkigt när de är 1-3 år och är hemma? Känner vi en press på oss att skjutsa iväg dem till dagis just för barn inte får ha tråkigt eller acceptera läget som det är? Är det en osäkerhetsfråga kanske i oss som föräldrar som ligger bakom detta? Att vi inte räcker till? Tror vi att våra barn skall hata oss och bli deprimerade för att de inte få vara på ett dagis med fröknar och massvis med andra barn och bli "aktiverade" på de sättet förskolan kan aktivera dem på? Varför sån stress och press? Vad är det som vi föräldrar har insett, vad är det vi känner inombords? Jag tror detta är en känsla som hela samhället har skapat. Att sätta små barn på dagis för ex. 20 år sedan var ju då inte lika vanligt som idag och varför var det så? Kände inte de föräldrarna den pressen eller vad var det då, handlar det mest om en norm och vad samhället satt upp för omedvetna regler? Det är sjukt ur ett barns vinkel för dens kapacitet att leka, gå , komunicera osv. att det låter bättre att säga att man skolar in sin 1 åring än sin 5 åring, varför är det så? Vad är det vi tänker på? Vad som är mest normalt och vad alla andra gör eller hur mycket en 1 vs 5 åring har och göra på en förskola och vem som kan ha mest utav det? Så bortsätt från att barnet behöver stimulans vad är det som skiljer föräldrars tankesätt idag och för 20 år sedan? För visst har väl alla dem som inte gått dagis klarat sig bra i livet och inte fått ångestattacker eller känt sig ostimulerade när de växt upp? Eller? Det är frågan det som jag gått och grubblat på, för barn har väl vart i lika stort behov av stimulans, hitta på saker i alla tider, det har väl inte bara kommit på tal nu att barn behöver det? Så vad tror ni detta grundar sig i att föräldrar mår dåligt när de ser ens barn börjar klättra på väggarna? Är det så att vi som föräldrar känner att vi inte räcker till 100% och måste få hjälp utav andra för att barnet skall bli nöjd? Är vi inte the one
and only för våra barn som vi kanske mer var för 20 år sedan? Vad har ändrats? Är det av rent ut sagt lathet, brist på engagemang som jag nämnde tidigare eller är det bara omedvetna tankar som samhället har inpräntat i oss? Sen förtydligar jag detta igen att jag inte har diskuterat om en förskola är bra eller dåligt för våra barn, tror absolut det är super bra för barn att gå där. Det jag har tagit upp här är bara föräldrarnas tankesätt om att vi känner press på att inte våra barn får ha tråkigt hemma och att vi känner press på att barnet måste få stimulans för att utvecklas normalt på just en förskola. Ligger det verkligen bara i att vi måste tillbaka till jobbet eller handlar det om att vi inte kan hantera och tillfredställa alla våra barn behov när de kommer över första året?
-
60 års kalas
Vi skall snart iväg på ett födelsedagsfirande. J:s farmor har nämligen fyllt 60 år så blir en liten födelsedagsbjudning. William har snart sovit en timme så det blir toppen att åka iväg efter det. Annars har jag städat här hemma idag och J har vart ute med William och åkt pulka, det är så mycket lättare att torka golv och annat när inte William är överallt. Han älskar också i och för sig att städa som är jätte sött men när det skall gå fort är det kanske inte det bästa.
-
Ni får i alla fall ha en fin lördag!
-
Mat!
Det är så himla kul när man kan dela recept med varandra, en vardaglig maträtt kan bli en ny sensation för någon annan. I dag gjorde jag en annan maträtt
Sandra tipsat om. Panerad torsk i sås med potatis. Detta var så HIMMELSKT gott, såsen var så otroligt god fastän den är så otroligt enkel.
-
Panerar i alla fall torskfilerna, doppar först dem i ägg och sen i ströbröd, steker dem sedan i en panna tills dem fått fin färg. När fisken ser bra ut häller man över grädde/matlagningsgrädde/mjölk (jag hade hälften grädde, hälften mjölk) och sen strör man i en fiskbuljong och andra kryddor om man vill som ex. peppar. Serverar det sedan med potatis och lite grönsaker. HUR gott som helst, måste göras!
-
Sen vet jag inte vad William höll på med? haha
Vecka 16
Min mage nu och Williams mage i samma vecka, skillnad?
vs Williams mage
-
Fredag och ny vecka
I dag är det fredag och vi har sovit gott. William somna runt halv nio i går kväll som var helt okej. Vi har verkligen lyckats vrida tillbaka hans dygnsrytm. I morse vaknade han klockan åtta, var dock lite täppt så jag hoppas inte han håller på att bli förkyld som sin pappa.
-
I dag går jag in i vecka 16 och tiden flyger verkligen förbi, den går mycket fortare denna gång än vad den gick med William. Det bästa med att vara gravid andra gången är att man redan har ett barn som man längtat efter att ta hand om och njuta av. När William låg i magen var det ju bara en otrolig längtan till honom men nu har jag ju min första längtan utanför kroppen som förgyller dagarna. Längtar i alla fall tills vi får hålla i vår tvåa, kommer bli magiskt!
-
Vi skall köpa räkor, aioli och baguette idag till middag, så blir att gå ner och köpa det lite senare.
-
William visar upp sin grävskopa.
Paj
Nu har vi ätit middag, blev en paj med köttfärs i som min vän
Sandra gjorde igår med hennes familj. Den blev super god, mycket godare än vad den kan tänkas vara. Stekte köttfärs med lök och champinjoner, kryddade och sen i med allt ovanför pajdegen i formen. Blandade sedan creme fraiche med massa ost och sen strödde på med tomater. Sen ställde jag in den i ugnen på 200 grader i ca. 20-25 min (tills den fått fin färg). Volia!
-
Tidiga ultraljudet
Ultraljudet såg jätte bra ut men blev väl inte helt som jag hade tänkt mig. Hade ju ringt en privat gynmottagning som gör ultraljud också. När jag bokade tiden sa jag till hon i receptionen att jag var i vecka 14+3 och skulle vara i vecka 14+6 när jag gjorde ultraljudet, hon sa inget speciellt utan bokade tiden och sa att det troligen skulle bli ett VUL. Väl där så möter jag en läkare som frågar mig lite saker och sen frågan HAN vilken vecka jag var i sa då 14+6 och då utbrister han att det knappt går att se någonting med VUL i vecka 15, man gör på magen från vecka 18 och framåt och i vecka 15 är den sämsta tiden och se barnet då de är för stort för VUL och "litet" för ett sånt på magen. (Jag vet ju själv att det inte är sant då man kan göra vanligt ultraljud på magen från vecka 10.) Efter massa om och men och en läkare som sa att det knappt var någon idé fick jag i alla fall testa och göra ett VUL för att se de vi såg. Väl på skärmen så såg vi först bara ett huvud då h*n låg ner med det, men sen såg vi ovanifrån huvudet, en liten kropp, ben, armar, ett hjärta som slog och moderkakan i BAKVÄGG som jag trodde, antagligen därför jag känt av h*n mycket tidigare än med William. Eftersom barnet var för stort för VUL och han inte kunde vrida ultraljudsstickan i olika vinklar som man kan på magen så fick jag inte se någon profilbild bara ovan ifrån, lite tråkigt men jag är bara glad att jag fick se hjärtat slå och att den utvecklas normalt. Nu ser jag fram emot 1 mars då det är dags för det riktiga rutinultraljudet, känns långt dit men en månad går fort och h*n kommer vara liite större då, vår lilla bebis!
-
Frissan
Nu är vi hemma från friösren, eller vi kom hem vid halv fem. Klippte av mitt hår en bit men gud vad skönt det är, visst känns det lite konstigt just nu men man vänjer sig.
-
I morgon är det dags för vårt första ultraljud klockan 10:20. Är så himla nervös och förväntansfull. Jag hoppas allt kommer vara bra där inne i magen. Har haft så himla mycket molvärk i magen i dag men det är väl livmodern som växer.
-
Jag & Josefine i vårt nyslingade hår, det ser mörkare ut i kameran .
Korv stroganoff
Ja efter dagens middag var Williams tallrik renskrapad, korv är verkligen en utan favoriterna. Men vilka barn gillar inte korv? Efter middagen kom J:s föräldrar förbi en stund och sen tog de med William ner till affären för att köpa lite gott, J som har ont i halsen och är lite små sjuk beställde godis som vanligt och vem är det som rår illa av godiset? JAG, så typiskt att man har en gottegris till sambo, haha.
-
I morgon skall jag i alla fall klippa och återigen slinga mitt äckliga slitna hår, växer så otroligt fort och utväxten kommer så mycket fortare på vintern. Min kära mormor som alltid ställer upp i alla lägen kommer och är barnvakt under tiden. Skall bli skönt för mig att få en liten makeover, de behöver en gravid kvinna som jag. Nu skall jag försöka lägga min lilla kille, han är redan i säng men ligger och babblar, kanske får ta upp honom igen för lite tvmys.
-
.
Alltid när han ätit upp så ser han mumin och utbrister "Muumin" så sött! Ibland tittar han också på skeden och säger Mummiin.
Feelings
Idag känner jag mig inte på topp, mina hormoner gör att jag känner mig irriterad, jag känner mig även uppblåst, blek, trött, finnig som fasen (usch vilken hy jag har fått nu), har ont i ryggen och känner mig bara allmänt obekväm. Börjar försöka vänja mig vid att förändras kroppsmässigt även fast jag bara gått upp 1,5 kilo än så länge. Försöker i alla fall intala mig själv att det bara är själva graviditeten som ligger bakom förändringen men det är svårt. Känns väldigt jobbigt att jag skall ha sådan ångest för att förändras eftersom jag verkligen VILL ha ett till barn och verkligen vill vara gravid. Antar att jag tycker det är jobbigt för att jag vet hur dåligt jag mådde över min kropp efter graviditeten och vill inte att det skall bli så igen. Vissa dagar är bara såhär och det får man ta, jag hoppas det blir bättre efter ultraljudet då man fått lite mer perspektiv på vad som befinner sig i magen.
-
Ta mig till varmare klimat!
-
Svar på tal
Fick en fråga hur mycket det kostar att ha ett barn i månanden och jag tror alla kan svara väldigt olika på den frågan. Barn måste inte kosta jätte mycket i månaden om man väljer att köpa de billigaste blöjorna, ärva kläder, köpa secondhand osv. men allt är ju väldigt inviduellt då andra köper dyra kläder på NK varje vecka för flera tusen kronor. Ekonomin styr helt enkelt och det är den man får rätta sig vid. William behöver i alla fall inte nya kläder varje månad, i alla fall inte nu då han inte växer så mycket, sist jag köpte byxor/tröjor var i november och dem har han ju än då han inte vuxit ur det än. I början början växer de ju dock otroligt mycket så då blir de ju att köpa mer kläder och speciellt bodys. Blöjor är ju en kostad man aldrig kommer ifrån men som jag skrev innan så kan man ju välja de billigaste blöjjorna om ekonomin verkligen är tajt eller så prioterar man de dyrare och drar ner på annat, smaken är som baken och det är helt upp till var och en vad man vill lägga pengarna på. Summan av kardemumman skulle jag dock säga att om man är en vanlig konsumerare så räcker barnbidraget gott och väl till alla barnets behov (vad jag vet än så länge), sen självklart är det annat när stora saker behöver köpas som vinteroverall, födelsedagspresenter osv. men allt går och det gäller bara att planera så man vet vad för utgifter som komma skall om man måste lägga undan pengar för speciella tillfällen.
-
Sen angående hur mycket pengar man får när man får barn är också väldigt inviduellt då det beror på hur mycket man jobbat innan, det är den inkomsten man går efter. Om du inte alls jobbat så får man den lägsta penningen som är på 180 kr/dagen , om man tar ut alla dagar fullt ut hamnar man på en 4300 kr i månaden efter skatt. Sådär ja nu har jag svarat på det!
-
Sjukt
Vems ben ser detta ut att vara? Inte mina direkt men sanningen är att det faktiskt var mina ben samma dag som lille William kommit ur mig. Jesus amalia säger jag bara och att jag inte vill få sådana mega svullna/feta lår igen...
-
